Ikväll har jag "ställt upp" och tittat på Idol med familjen. De har visat sig vara extremt töntiga i sitt tv-tittande. Riktiga svenssons. Som en kör predikar de för mig om hur Talang och Så ska det låta är förkastliga fredagsunderhållningsprogram, medan Idol! Ojojoj, här snackade vi k-v-a-l-i-t-é. Själv tycker jag de är högst jämförbara men eftersom jag har vigt helgen åt familjeliv kände jag att jag fick ge upp och titta på idol. Efter ett uppträdande var det paus och då inträffar de värsta. Pappa (personen som jag under min uppväxt inte sett titta på annat än aktuellt och mitt i naturen) zappar över till Doobidoo. Efter nån minut inser jag att det till och med var med avsikt. Jag undrar om han skämtar men nej. Tydligen gillar han det här! Det här, som mest liknar en parodi av kändisar-tävlar/leker-tv. "Men hette det inte Diggiloo?" undrar jag. "Nej det var ett annat program, med han Lasse.." svarar pappa, "Lasse Kronér" fyller jag i. "Nej Lasse Kronér är i Doobidoo. Lasse Holm var i Diggiloo" förtydligör pappa. GAAAAAAH. Och det här är på riktigt! Det här är vad den svenska medelklassen vill ha. Ge dem en Lasse i Dibildogiloo så är de nöjda.

På 60-talet sa man att nu är nog allt uppfunnet. På 70-talet sa man det igen. Och på 80-talet och ... ja ni fattar. Idag skrattar vi åt deras dårskap för vi har märkt att uppenbarligen finns det ingen hejd på vetenskapen. På samma sätt kommer ni nu skratta åt mig när jag säger att allt redan är tänkt på. Grejen är bara att det inte redan är tänkt på av mig.
Jag vet att jag läser alldeles för sällan. Och då menar jag inte bara skönlitterära böcker, utan allmänt. Tidningar, andra bloggar, debattinlägg osv. Antagligen skulle en mer beläst jag sprudla av ideér men under den senare tiden har jag allt för många gånger blivit besviken på just bristen på nytänk och inser att jag är likadan. Jag själv är inte bättre. Jag har fastnat, likt en hamster i sitt hjul, i gamla tankar och då blir det inte mycket till åsiktstext författade. Den verkliga "downern" inträffar dessutom när jag för en gång skull kommer på nått nytt men i nästa sekund tänker äh. Det där har säkert någon annan tänkt. Rädslan av att mötas av ett " Här i storstadsregionen har det varit "ute" ett tag." tar överhand och plötsligt har man ännu en ond cirkel att förhålla sig till.