På 60-talet sa man att nu är nog allt uppfunnet. På 70-talet sa man det igen. Och på 80-talet och ... ja ni fattar. Idag skrattar vi åt deras dårskap för vi har märkt att uppenbarligen finns det ingen hejd på vetenskapen. På samma sätt kommer ni nu skratta åt mig när jag säger att allt redan är tänkt på. Grejen är bara att det inte redan är tänkt på av mig.
Jag vet att jag läser alldeles för sällan. Och då menar jag inte bara skönlitterära böcker, utan allmänt. Tidningar, andra bloggar, debattinlägg osv. Antagligen skulle en mer beläst jag sprudla av ideér men under den senare tiden har jag allt för många gånger blivit besviken på just bristen på nytänk och inser att jag är likadan. Jag själv är inte bättre. Jag har fastnat, likt en hamster i sitt hjul, i gamla tankar och då blir det inte mycket till åsiktstext författade. Den verkliga "downern" inträffar dessutom när jag för en gång skull kommer på nått nytt men i nästa sekund tänker äh. Det där har säkert någon annan tänkt. Rädslan av att mötas av ett " Här i storstadsregionen har det varit "ute" ett tag." tar överhand och plötsligt har man ännu en ond cirkel att förhålla sig till.