besatt.

Håller på att leta hotell i montenegro. Ett av hotellen hade lagt upp en film. Lite schyssta panoreringar över poolen och rummen tänkte jag. Så tänkte inte dom...

Jag är nu inne på min tionde födelsedagsfest för dagen. MTV har my super sweet sixteen-maraton. Perfekt. Har själv varit på två sjuka (med varierande innebörd av sjuk) fester den här helgen. Bilden är från igår då Melrose Place bjöd in till sommarfest. Bra tider.



Tack Rapp för bilden!

Idag råkade jag gå upp för tidigt. Jag glömde att inte skulle till skolan. Men det kanske var lika bra för jag drömde att jag var en gatuprostituerad. Jag måste sluta tänka på sånt där.

När jag cyklade hem från skolan idag såg jag en tjej som såg ut som en hora. Så jag undrar, finns det gatuprostitution i Kalmar?

---

Update Det är 30 år sedan polisen i Kalmar hade något fall av prostitution och det finns inga tecken på att sexhandel förekommer i länet.

VEM VAR DET!? Berätta: VEM ÄR GENIET?! Jag pratar såklart om dödsfällan. I köket. Ovanför diskhon. Du börjar diska och upptäcker lite försent att det är mörkt. Du sträcker upp handen för att tända. Bara det att lampknappen är placerad en halv centimeter ifrån ett eluttag. El + en blöt hand = Döden.

Se upp, dödsfällan finns i majoriteten av svenska hem.

Jag tänkte skriva en argumenterande text om varför man kan gifta sig i kyrkan utan att vara troende men jag bestämde mig istället för en förargad text om plastbunkar:

Jag tänker: När man bestämmer sig för att designa en plastbunke (ja, det finns ju faktiskt människor som gör det) finns det några kriterier jag menar att denna bunke ska uppfylla. Såklart ska den vara i lagom storlek, lätt, smidig och blablabla MEN kanske det viktigaste av allt är att plastfolie ska fastna på den. Klistras fast av sig själv som på en porslinstallrik (eller som folien faktiskt gör på dugliga bunkar). Bunkar som inte uppfyller detta krav är förkastliga, värdelösa och borde förbjudas.

Det här suger. Jag har skulder att betala och en faktura som skulle varit betalad för två dagar sen. Men nu är bankdosan borta. Jag har letat över allt. Två eller tre gånger på de ställen man kan tänka sig att den skulle kunna finnas på, typ i mitt nattduksbord eller skräpandes i sovrummet. En eller två gånger på de ställen där den verkligen inte borde finnas på men att kanske någon som drabbats av plötslig städmani lagt den där, tex i byrån i vardagsrummet eller prylhyllan i köket. Jag har till och med letat en gång på alla de ställen där den verkligen inte borde finnas, som i badrumsskåpet, bland kastrullerna och i min påse med halsband. Nu ger jag upp. Kronofogden: kom och hämta mig. Och indrivare: Jag finns på tullslätten 21. Välkomna!

Hej. Vi har tydligen ett XBox i huset vilket har gjort att jag ikväll varit som besatt. Besatt av att bli bättre på RalliSport Challange. Äntligen ett normalt bilspel som känns hanterbart. Jag är ju ingen talang. Snarare en som insett att när det handlar om tv-spel är det hårt arbete som gäller. Vad som kanske är känt att jag är så gott som oslagbar i PS1 versionen av Crash Team Racing. Jag är medveten om att spelet i mångas ögon ses som ett barnspel men detta tycker jag är obetydligt i sammanhanget. Timmar av slit ligger bakom denna skicklighet.

Vägen hem är alltid en flyktväg. Så fort solen gått ner är man en efterlyst. Jag är en brottsling. Ja visst. En kriminell när jag nattetid cyklar.... utan.. lyse. Och ni ska veta att poliserna verkligen cirkulerar stan längst med norra och södra vägen. Det gäller att passera dem obemärkt. Ni vet, den svarta hoodien. Att kunna genvägarna.

När folket i den lilla staden börjat röra sig hemmåt efter partykvällen är stockholmsklubbarna fortfarande i skeendet att fyllas. Att man kan drabbas av jetlag när man åker mellan stockholm - kalmar är inte bara något som är roligt att säga. Folk blir riktigt dåliga.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article12979993.ab

Tydligen är det så att svenska hiphopartister censureras. Polis och makhavare ställer in konserter och uppmanar arrangörer att boka mer ”passande” artister. Vi snackar om världens snällaste hiphopare-crew: Det svenska. Inga av de artister som skrivit under på den här artikeln skriver texter om mord, prostitution eller några tyngre droger. Mest tycks de handla om att de glider omkring och är coola. Eller hur de var på deras högstadieskola när de var små. Hur de tagit sig ur skiten och älskar sina mammor. Att en och annan rad om hur weedet fortfarande "är med" gör väl ingenting.

Vår hiss kan nog vara den äckligaste hissen någonsin just nu men så blir det i ett studentkomplex som detta, dagen efter en students viktigaste högtid! Det kändes dock som om största delen av kvällen inte spenderades på min egen fest utan i grannlyan. Deras ljudanlägning var lite mer imponerande än våran och kvällen krävde en dans. En två timmar lång dans. Idag undrar jag bara varför jag har två feta blåmärken på knänen. Alternativen som jag ser det är 1. jag har ramlat men minns det inte, eller 2. jag har någonstans i min vilda dans avslutat med ett utfall, en segerpose som slagit alla med häpnad.