I mellandagarna såg jag ett program där man rankat de största hoten mot mänskligheten. Jag har tänkt mycket på det. Själv hade jag alltid trott att det var nr 9 på listan som skulle ta kol på oss alla men så är tydligen inte fallet.

1. Syntetisk biologi.
2. Superintelligenta datorer som vänder sig mot oss
3. Domedagskrig/Atomkrig
4. Klimatförändring/katastrof
5. Experiment inom fysiken som går fel/Galen vetenskapsman.
6. Naturlig pandemi
7. Fientliga utomjordingar
8. Ett utbrott från en supervulkan
9. Astronomisk krock. komet/asteroid
10. Kollapsande stjärna. Gammastrålning
?. Ett okänt hot!




Men om man visste att jorden skulle gå under och man fick välja på att dö en naturlig död innan dess eller leva nått år till och få uppleva detta armageddon hade jag lätt valt det senare. Då är man ju dessutom säker på att man inte missar nått.

Idag har vi invigt den, balkongen. Kaffe och juice i januarisolen under fleecetröja och filtar.



Jag gillar vårat kvarter. Närheten till träningsanläggningen (som jag insett är ett måste för att jag ska orka hålla kvar vid någon typ av grundkondition). Och så porrbutiken (i folkmun så kallad Mini Livs). Jag gissar att den här kiosken leder porr per kvadrat-ligan med hästlängder. Jag tycker det är trevligt, inte porren i sig nödvändigtvis, men det är unikum som den här kvartersbutiken som gör lagmansgatan/borgmästaregatan till ett mer personligt stråk.

Var och minglade på en mediabyrå nyss. De som jobbade på den här mediabyrån skröt om hur coolt det var. "I Kalmars yrkeshirarki står mediafolk över politiker". De hade stora ambitioner. De ville bli rikstäckande. Redan hade de så smått börjat slå sig fram på Stockholms hårda arbetsmarknad. Jag tyckte till en början att det var ganska kul, tänkte att i en sån här miljö skulle jag kunna jobba, men snart spårade allt ur. Nivån sjönk om jag säger så. Historier med invandrare drogs. Inte rasistiska. Men om invandrare. Som grupp. Som fenomen. Jag såg mig omkring i rummet och insåg att innan jag flyttade till Kalmar har jag aldrig befunnit mig i ett sammanhang där det inte finns en enda invandrare. Så vitt jag vet har vi ingen första generationens invandrare i klassen. Skumt. Jag såg på de berusade it-nissarna och tänkte att det ska nog en hel del till innan ni tar er utanför kommunens gränser.

Jag gillar överdrifter. Det är tusen grader kallt ute. Ler alltid för mig själv när någon kommer med en riktigt saftig överdrift. Hur långt är det kvar av filmen, 100 år eller? Fantastiskt. Du kan låna ett lakan av mig, jag har tusen miljarders.

När jag kom hem hittade jag ett mycket efterlängtad brev på dörrmattan. Det var från min vän sister Linnéa Hedemark som är ute på mission. Jag kunde inte sluta le när jag läste det två sidor långa brevet, men jag hade inte väntat mig så mycket gudspredikande.. Hon gör det bra också. Kan ärligt säga att jag för ett par sekunder övervägde att börja be, för hon hade så bra argument, men jag tror inte det är nått för mig trots allt.
Efter jag läst brevet läste jag ett inlägg av JH från vsda-gruppen där hon beskrev hur Leif Pagrotsy tagit karaktär i hennes liv efter att ha yttrat kommentaren människan skapade gud och inte tvärtom.
Hur blev det såhär? Två av mina närmaste bekantskaper. Så skilda livsåskådningar.

Fräschheten har åter infunnit sig. Den allt för underskattade känslan.

Dags att
 

Å helvete. Trötthetens åkommor. Vaknade nyss upp med ett ryck och visste varken ut eller in. Hur länge hade jag sovit på soffan!? Känslan av ovisshet gjorde mig galen och jag sprang upp och in till Aina som en sinnessjuk och frågade hur länge jag hade sovit (lät mer som hur länge har du låtit detta vansinne pågå?). Jag fick svaret 1,5 timme. Tänk att däcka på detta vis utan att ha kollat sin facebook på ett dygn. Att man trots detta ostillade sinne kan slappna av så pass. Då är man trött. Anledningen till tröttheten är att vi igår kväll bjöd kamlar på årets röj. 2 timmar hardcore tjernobylbarndans. Svetten rann. Den trevliga musiken spelades av Rebecca & Fiona som dagen till ära gästade den lilla staden. Men idag var det skola 8-17 och SOM vi producerade.

Anledningen till att jag inte har tajta träningskläder är för att jag är skev. Det är ett faktum. Mina armar är långt ifrån raka, snarare vinkelräta. Tror det är ett släktdrag. Precis som mina knän. Skeva. Jag säger inte att jag är missnöjd, tvärtom kan jag ibland sträcka fram mina armar och skratta lite för mig själv. Åt att armbågarna helt naturligt tar i varandra. Hur som helst, när dessa kroppsdelar i ska utföra någon typ av synkroniserade övningar ser det inte normalt ut. Detta måste döljas och det med de största tishorna. Tältet är mitt nya afrikanska nickname.

Igår vinglade jag runt på ett löpband. Helt ärligt. Jag var på gymmet. Det nya livet har nämligen påbörjats och det med ett träningskort. Ett sådant har jag aldrig haft förut eftersom friskis är fett lame. Men det är bara att låta det komma, lame-heten, och bli en av dem. Grönsaker i massor har även införskaffats. Konsumtionen av svart te är förbi. Nu är det grönt te alternativt varmt vatten med citron som gäller. Det svåraste blir att hålla sig ifrån de snabba kolhydraterna eftersom en av mina favoriträtter är översaltade snabbmakaroner med för mycket smör.. mm.. mm.. mm..

I fredags bjöd jammarlyan in till fest. Överaskningsfest för Noah/Inflyttningsfest.
Ungefär såhär såg det ut.


Beklagar den usla kvalitén.

Slår upp ögonen och försöker lokalisera var jag befinner mig. Det visade sig vara som vanligt: hemma i sängen. Funderar en stund på om jag är redo att möta dagen. Sträcker mig efter mobilen för att kolla klockan. 13.37. Saken är avgjord. Dags att gå upp och glänsa. Idag börjar det nya livet. Det hälsosamma livet! Halleluja!

Kakor

Jag sitter här och skriver på en artikel om Rebecca & Fiona till hejkalmar.se, så ringen sambon och meddelade att det blir fisk till middag. Det kändes som att jag flyttades 10 år framåt i livet. (Vad är motsatsen till en flashback?) Kanske artar det sig bra i alla fall. My life.

Jammarlyan har producerat sin första musikvideo. Enjoy!

men snart kommer en clown in i rummet.

blogg.se's startsida visar upp en blogg av en inköpare som har gjort en inköpslista för våren. Högst upp på listan finns en sorbetfärgad piké. En känsla av uppgivenhet infinner sig hos mig. Jag mår plötsligt illa och jag vet inte om det är tanken på pikén, äggmackan jag just åt eller livet i sig.

Efter att ha festat till 4 i morse och gått upp vid 10 för att träffa hela min släkt och flytta in det sista i lägenheten är vi nu utslagna. Vi säger ingenting på en lång stund. Plötsligt vänder A sig om och säger "vi kommer vara här tills jag är 25 år". Där. Insikten om att det är såhär livet kommer vara nu. En histnande ålder. 25.

Så här ligger vi nu. Inte mycke till jammande just nu. Kanske imorgon.

Roliga övergångar är kul. Nästa grej blir texremsor, som flyger omkring. Det blir ett härligt år.