Jag ligger i sängen och lyssnar på tvn. Jag vet inte vad det kallas när de visar vilka program som ska komma under resten av dagen, men den musiken som tvåan har till den här rullande texten är väldigt fin. Snart är det över och ytterligare ett horribelt maraton av Vem vet mest ska inledas. Men tills dess kan jag fortsätta filosofera över de stora frågorna. Det här med att vara djup: jag har så länge jag kan minnas funnit det skrattretande och ansett det vara fruktansvärt ocoolt. Men om någonting är ocoolt en längre tid blir det tillslut coolt. En slags kitsch-faktor över hela grejen.







Ögonen ser saker klarare i en dröm än de föreställer sig vakna