Hej det är du

Jag var 12 när jag fick fin första mobil. En läcker Nokia 3210 som jag snabbt såg till att byta skal på, till ett med en stjärnhimmel som motiv.

Mobiltelefonens konsekvenser var nästan enbart positiva. Det som vart negativt var att samtalsrytmen blev helt fel när nu folk såg vem det var som ringde. Här följer två exempel på före och efter mobiltelefonen (Det är jag som ringer till Lenkan (Anna)):

F. Mob
- Hej det är Anna
- Hej det är Hanna!
- Nämen hej!
- Vad gör du?

E. Mob
- Hej!
- Hej!
- Hej.
- Vad gör du?

Med åren löste jag detta med följande dialog:
- Hej!
- Hej det är jag!
- Nämen hej!
- Vad gör du?

Men idag tappade jag det...
- Hej!
- Hej det är du!

"Hej det är du", vilket ju inte var fel, men ett väldigt konstigt sätt att inleda ett samtal på. Det jag menar är att jag har haft en mobil i över 10 år men fortfarande inte hittat det ultimata sättet att inleda ett samtal på. Min tes är att det kommer ta ungefär 70 år innan vi kommit dit. Folk började ha telefoner hemma i slutet av 1800-talet, men jag svär att dom inte hittade de där ultimata sättet att inleda ett samtal på för ens runt omkring 60-talet (innan dess svarade vissa med sitt telefonnummer. True story!) Så DET blir ju något att ser FRAM emot.


Kommentarer
Postat av: Cop

I åsaka svarade man med telefonnummret fram till ca 2000.

Nu är det mer

- Lennart på Berg

- Gert i Åsaka C

och liknande svarsmeningar. Men vi p landet är ju lite efter också..

2011-04-21 @ 19:24:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0