Råkade nyss zappa förbi nyheterna och fick mig ett gott skratt.
"Försvarsminister Sten Tolgfors säger sig inte känna till någon norsk lögn."
Sten har nog missat vad en lögn innebär.

Jag tycker alltid folk jiddrar i onödan om hurvida deras plastlådor kommer smälta i mikron eller inte. Liksom, har det någonsin hänt, på riktigt? Med den attityden slänger jag in både det ena och det andra i mikron. Men aldrig mer.


Före



Efter

Igår blev jag helt out of nowhere ställd inför följande dilemma: Om du måste välja, vem skulle du helst ligga med, josh groban eller james blunt. Likvärdiga men inte särskilt snygga. Jag gillar den typen av frågor, "om du måste välja". Tankarna går tillbaka till skolkatalogerna som fram mot skolavslutningen var totalt sönderanalyserade. Varje svartvitt ansikte hade studerats med lupp. I varje klass hade man utsett en snyggast/fulast/roligast/tråkigast, och de både bland tjejer och killar. Dagen då skolfotot skulle tas var den viktigaste dagen på året. Blinkade du var du dömd. Lika bra att hoppa av och börja om 4an nästa år. Typ.


Men nu är det dags. Efter smärre irritationsmoment under dagens opponering, efter kalasfika och födelsedagssång, efter timtals av telefonsamtal är det till slut dags att laga middag.


ps. vem jag valde i dilemmat är inte relevant.

"På universitetet ska ni känna er nöjda med ett G". Folk tittar på varandra, ler och skrattar med lättade miner. Även jag ler. Jag ler för att det är det jag alltid gjort. I mitt huvud hör jag läraren säga "ÄVEN på universitetet ska ni känna er nöjda med ett G". Så glider jag vidare genom livet, på det bananskal jag själv placerat under min fot.

"Vad som händer på fyllan stannar i villan!" NOT. Dagen efter är dagen av skvaller. Ingen var skonad när gårdagens pussel skulle läggas. Det visade sig vara ett riktigt tusenbitars. Hehe......................heh.......

Och ett jippo var precis vad det var. Flertalet gånger kom jag på mig själv med att vara en riktig kårtönt som för dagen lämnat snickarbyxorna hemma. Stod och på stolen, skrek och vevade med armarna, och det för att heja på i de löjligaste av tävlingar. Men jag resonerade som så att det är bara att finna sig och hoppas på att komma där ifrån med hedern i behåll. Så, gjorde jag? Gjorde nån? Jag vet bara att jag var överexalterad över att på vägen hem hitta en igloo. Och jag vet att Aina hade en asbra idé! Men när jag tänker på det idag tror jag idén gick ut på att vi två skulle ordna en lika dan fest, fast att det bara skulle vara hon och jag närvarande. Och det låter ju som vilken dag som helst egentligen. Hmm.....

Jag känner mig så tillfreds nu när jag förstår ordet snödriva. De senaste två dagarna har snön inte gjort annat än att driva med mig. Men det är kul! Ger mig en anledning till att konstant gå runt, slå mig för pannan och utbrista "HAH!". Som när jag halkar och slår huvet i en lyktstolpe. Eller när vinden puttar ner mig i snön och mular mig totalt. HAH! För det är ju roligare att skratta med än att bli skrattad åt.

Bröderna Wallberg