Nu har jag blivit hotad till att köpa en tvättställning. Under hoten yttrades meningar så som "att torktumla drar ju el som fan". Med eftertryck på fan. Det var nämligen så att när kollektivet mottog sin första elräkning fick vissa en mindre chock. Man gick och ojade sig i dagar. Jag själv ansåg inte att summan var särskilt chockerande och tänkte istället "men tänk så mycket vi fått för pengarna". Det är nämligen så jag ser på mitt torktumlande. Det är en vardagslyx jag är beredd att lägga lite extra pengar på. Jag är och kommer alltid att vara en lyxlirare innerst inne. Jag gillar att ha hemmaspa med spännande produkter, att äta ostbricka på en söndagskväll och att torktumla mina kläder. Alla kläder. Förstörs dem köper jag nya. Med nöje. Sen kan man ju få diskutera miljöaspekten av mitt handlande om man vill. Det enda jag i dagsläget gör för miljön är att i så stor utsträckning som möjligt undvika att ta plastkassar i affärerna. Ofta möts jag i kassan av kommentaren "va bra, att du tänker på miljön" vilket jag tycker är kul då jag tror att jag där igenom spridit mitt vi-ska-värna-om-miljön-budskap vidare. I övrigt är egentligen allt jag gör i vardagen mot miljönm om man nu kan säga så. Jag är såklart medveten om att mina långa skollheta duschar och mitt eviga torktumlande skulle få varenda wwf-ambasadör att börja gråta. Men jag tänker att jag får vänta med mitt miljömedvetna liv tills den dag jag blir rik och kan unna mig vardagslyx på annat vis.