Var och minglade på en mediabyrå nyss. De som jobbade på den här mediabyrån skröt om hur coolt det var. "I Kalmars yrkeshirarki står mediafolk över politiker". De hade stora ambitioner. De ville bli rikstäckande. Redan hade de så smått börjat slå sig fram på Stockholms hårda arbetsmarknad. Jag tyckte till en början att det var ganska kul, tänkte att i en sån här miljö skulle jag kunna jobba, men snart spårade allt ur. Nivån sjönk om jag säger så. Historier med invandrare drogs. Inte rasistiska. Men om invandrare. Som grupp. Som fenomen. Jag såg mig omkring i rummet och insåg att innan jag flyttade till Kalmar har jag aldrig befunnit mig i ett sammanhang där det inte finns en enda invandrare. Så vitt jag vet har vi ingen första generationens invandrare i klassen. Skumt. Jag såg på de berusade it-nissarna och tänkte att det ska nog en hel del till innan ni tar er utanför kommunens gränser.