Skolåren - en enda lång förhoppning om spontan fritid. Högskolan är, tillskillnad ifrån vad man kanske kan tro, inget undantag. Strax innan skoldagens slut idag meddelade läraren att gästföreläsaren som enligt schemat ska hålla morgondagens föreläsning har insjuknat. Tisdagens föreläsning är inställd och morgondagen ska istället "vigas åt självstudier". Även om det var tyst i klassrummet kunde alla höra det: ovationer och glädjerop. Cymbaler och vuvuzuelor. Och till sist det där ljudet av konfetti som faller till marken. Jag svär, det mentala jublet visste inga gränser. Egentligen tror jag ett 20-tal elever gärna gått på föreläsningen, egentligen även jag själv, men det här är ett beteende som kan spåras tillbaka genom historien. Ett beteende som enligt Darwin ligger i vår natur, så djupt rotad att vi inte kan värja oss emot den. Säger läraren till eleven att imorgon är en ledig dag utsöndras endorfiner hos eleven och glädejkänslor infinner sig. Låt det komma.