Idag pallades det inte längre. Dags att se en film. Men alla som har sett filmen Allt för min syster vet att det är omöjligt att inte gråta. Man försöker verkligen hålla tillbaka eftersom det till en början bara tycks vara en själv som blir känslomässigt berörd av något som inte är på riktigt. Men till slut går det inte längre. Efter filmen grät vi alla tre och jenny berättar hur mycket hon grät till filmen Marley och jag. Gråten blandas med skratt. "Tur att man inte såg den på bio" säger T. "Jaa... Jag jag såg ju King Kong på bio" berättar J och förväntar sig medhållande miner. Det får hon inte. Vi har inte sett King Kong och har svårt att föreställa oss hur en jättegorilla skulle kunna göra en så ledsen att man gråter offentligt. Men så kanske det är.