Väcks av ett sms som berättar om en god vän som just blivit nyrik. Men det är lugnt för det var ändå dags att gå upp. Upp och iväg för att fånga dagen. Nu ska jag bruncha i köket och stirra på himlen som spelar oskyldigt grå. Men den är skyldig och jag kan slå vad om att det kommer spöregna lagom tills jag ska cykla till skolan vid 2-tiden. För det är så det funkar, livets ironi.