Så var man invalidiserad. Staplar runt som en idiot i mitt lilla rum. För en stund sen var jag på Kalmarjouren och blev undersökt men mirakulöst nog kommer jag inte ha några bestående men när svullnaden lagt sig.

Det som hände var att jag kommer rullandes på min cykel ner mot staden. Känner mig som king of the world för allt var så underbart just då. Askul förfest med dans och grejer och nu skulle vi ut och vimla i Kalmars nattliv. Plötsligt tar det tvärstop och jag ligger på marken med cykeln över mig. Tydligen hade min cykelkorg hoppat av styret och istället krokat fast i hjulet. Så jävla sjukt, men det sjukaste med allt var att jag blev så chockad. Ena stunden asgarvade jag där jag ligger i en hög av armar och ben, och nästa stund lipade jag som aldrig förr. Nu är jag mest irriterad på hur min första tentakväll blev förstörd. Min cykel var lite halvkvaddad också så det var ju tråkigt.

Innan läkarbesöket var Aina här och såg på hur jag i mina krämpor skulle försöka klä på mig och frågade om jag behövde hjälp med motiveringen "jag har jobbat på ålderdomshem så jag är van". Så det kändes som en fin avslutning, att bli likställd med en åldring. Hmm.. bättre lycka nästa helg!