Dagsformen börjar likna missär. Lyssnar på hjärndöd musik. Är hungrig men apatisk på grund av bananflugorna som härjar i mitt rum. Deras verkan är hypnotiserande och bidrar till att jag varken vet ut eller in. Vart ska jag börja? Alla dessa projekt: Disken. Kläderna. Plugget. Skräpet som jag fortfarande orkat gå till sopsorteringen med. Bananflugorna. Den där bokhyllan som drar ner den annars så trivsamma stämningen i rummet. Blommorna som bara dör. Mig själv (det eviga projektet).

Och nu lägger nån upp en bild på Ted Gärdestad på facebook. Är det nån nuna man inte orkar med en dag som denna är det väl Ted Sägingetontom Gärdestad!
Någon sa en gång till mig: vissa kända människor får man helt enkelt inte säga något illa om. Det ligger som en oskriven lag i vår kultur. Det är få förundrat men dom finns. Personen i fråga ogillade Astrid Lindgren men de enstaka gånger detta faktiskt uttalats hade han mötts av chockade miner (även från mig, kan tilläggas). Den uppenbara slutsatsen är kanske att avlidna människor glorifieras och jag kan i skrivandets stund bara komma att tänka på de två ovan nämnda men om jag minns rätt var detta ett faktum även när Astrid var i livet. Detta är bara ett konstaterande utan värdering. Men skitsamma vem bryr sig!