Jag gillar att vara smidig i stockholm. Att med femtielva kassar kila genom folkmassan som en iller. Jag gillar att spara tid genom att ha koll på vilken sida av tunnelbanan man ska gå på för att komma rätt vid avstigning. Jag gillar att hitta överallt (en för mig ytterst sällsynt känsla. Har århundradets sämsta lokalsinne). Som idag när karlaplan var avstängd, hållplatsen där JAG skulle av. Men greps jag av panik? nej. Snarare att en våg av trötthet sköljde över mig. Men det var inget annat att göra än att ta vandringen till slutdestinationen. Nöjd var känslan vid ankomst.