Anledningen till att jag inte har tajta träningskläder är för att jag är skev. Det är ett faktum. Mina armar är långt ifrån raka, snarare vinkelräta. Tror det är ett släktdrag. Precis som mina knän. Skeva. Jag säger inte att jag är missnöjd, tvärtom kan jag ibland sträcka fram mina armar och skratta lite för mig själv. Åt att armbågarna helt naturligt tar i varandra. Hur som helst, när dessa kroppsdelar i ska utföra någon typ av synkroniserade övningar ser det inte normalt ut. Detta måste döljas och det med de största tishorna. Tältet är mitt nya afrikanska nickname.
Igår vinglade jag runt på ett löpband. Helt ärligt. Jag var på gymmet. Det nya livet har nämligen påbörjats och det med ett träningskort. Ett sådant har jag aldrig haft förut eftersom friskis är fett lame. Men det är bara att låta det komma, lame-heten, och bli en av dem. Grönsaker i massor har även införskaffats. Konsumtionen av svart te är förbi. Nu är det grönt te alternativt varmt vatten med citron som gäller. Det svåraste blir att hålla sig ifrån de snabba kolhydraterna eftersom en av mina favoriträtter är översaltade snabbmakaroner med för mycket smör.. mm.. mm.. mm..
Slår upp ögonen och försöker lokalisera var jag befinner mig. Det visade sig vara som vanligt: hemma i sängen. Funderar en stund på om jag är redo att möta dagen. Sträcker mig efter mobilen för att kolla klockan. 13.37. Saken är avgjord. Dags att gå upp och glänsa. Idag börjar det nya livet. Det hälsosamma livet! Halleluja!
Jag sitter här och skriver på en artikel om Rebecca & Fiona till hejkalmar.se, så ringen sambon och meddelade att det blir fisk till middag. Det kändes som att jag flyttades 10 år framåt i livet. (Vad är motsatsen till en flashback?) Kanske artar det sig bra i alla fall. My life.
blogg.se's startsida visar upp en blogg av en inköpare som har gjort en inköpslista för våren. Högst upp på listan finns en sorbetfärgad piké. En känsla av uppgivenhet infinner sig hos mig. Jag mår plötsligt illa och jag vet inte om det är tanken på pikén, äggmackan jag just åt eller livet i sig.
Efter att ha festat till 4 i morse och gått upp vid 10 för att träffa hela min släkt och flytta in det sista i lägenheten är vi nu utslagna. Vi säger ingenting på en lång stund. Plötsligt vänder A sig om och säger "vi kommer vara här tills jag är 25 år". Där. Insikten om att det är såhär livet kommer vara nu. En histnande ålder. 25.
Igår var jag ute och lekte rik 40 åring med mina väninnor, men det var det värt för skrapans skybar har en sjuk utsikt över stan. Lite senare ville majoriteten gå till McDonalds vilket samtliga också gjorde. Där sitter vi, omringade av hamburgare och pommes, då en uteliggare kommer in. Han är i riktigt dåligt skick och vinglar planlöst omkring i hamburgerastaurangen. Plötligt förvandlas Elin till den barmhärtige samariten. Hon känner ett akut behov av att föda stadens mindre belevrade. "Jag ska köpa en hamburgare åt honom". Elin skrider bort till kassan, köper en burgare och skrider sedan fram till den stackars uteliggaren. "Varsågod, ta den här" vädjar hon samtidigt som hon räcker över burgaren, på samma sätt som den vise mannen räckte över myrran till jesusbarnet. Då kommer kontringen. "Nej tack, det var väldigt snällt, men jag gillar inte hamburgare". Uteliggaren går. Kvar sitter vi under några sekunders tystnad. Vad hände? Chocken, besvikelsen i Elins ögon. Hur kan en uteliggare ha råd att vara kräsen? Vi försäkrar Elin om att hon ändå stärkt sin karma och vi inser hur komiskt det hela ändå är. Dissen. Vi kommer på att vi kan ge den här till en annan uteliggare istället och lämnar McDonalds. På andra sidan gatan står en uteliggare och tigger. Elin skrider åter igen fram. "Jag har tyvärr inga pengar, men du kan få den här istället". Kontringen. "Nej tack". Vi ger upp. Skrattande går vi ner till tunnelbanan och åker hem.
Jag tyckte ändå att det var ett fint avslut på året. Länge leve 2010. Länge leve konungen.
Idag har jag känt mig gammal av två anledningar. Det första som hände var att pressbyråntjejen INTE frågade om jag skulle ha reducerat eller fullt pris på bussremsan. Den för 180 pix bara slängdes fram på disken och bekräftade att jag faktiskt ser ut att vara över 20 år.
Det andra som fick mig att känna mig gammal var besöket i Nacka Forum. Jag kom fram till att jag inte gillar köpcentrum. Så stirrigt och jobbigt. Så manipulerande och hypnotiserande. Just Nacka Forum känns dessutom extra amerikanskt. 50 meter i takhöjd. Sterilt samtidigt som det liknar en godisaffär för en mainstream shopaholic som jag själv. Plötsligt behövde jag allt. Så perfekt placerat. I ett hörn syntes spår av en jultomte. Han sitter i varje köpcentrum under december månad. Önskar alla barn en god jul till och lurar alla vuxna att köpa julklappar åt dem. Köpcentrumtomtarna är köpta av the secret society. Precis som Kenza...
därför att alla vet hur viktigt det är med ett gott första intryck. Den bästa profilbilden är en bild på dig när du gör nått spontant och kul samtidigt som du ser bra ut. Den är extremt svår att få till. Att arrangera en spontan rolig och snygg bild på sig själv är farligt eftersom det vore förödande att bli avslöjad. Känslan kan likställas med komma naken till skolan (ett ofta påträffat drömscenario). Det viktigaste med profilbilden är att den funkar hos personer som inte riktigt känner dig dvs den måste följa jantelagens alla regler.
Detta förhållningssätt är något som jag och mina facebookifierade vänner har i benmärgen och är inget som behöver tänkas på. Vi vet exakt hur vi som objekt ska agera när fotografen uppmanar med ett "tänk profilbild nu tjejer".
Anekdot: En av objekten i ett motiv av fyra hängde inte med på vad en profilbild innebar. Någonstans finns nu att beskåda en bild bestående av tre perfect smiles och en mugshot profil.
Julafton hos oss började med ett misslyckat självmordsförsök. Zombiehunden (som tidigare nämnt) kastade sig handlöst ner för trappan. Det lät precis som på tecknad film när någon studsar ner för en trappa. Riktigt otäckt faktiskt men han klarade sig. Det uppenbara är dock att han hatar sitt liv och vi kan alla förstå honom. I övrigt var det inga konstigheter. T och jag tänkte att det var säkrast att berusningsdricka för att kunna uppskatta kvällen. Vi blev mest trötta.
Bröderna Wallberg har flytt ner i källaren. Vi gömmer oss för den teater som utspelar sig på övervåningen. Teatern för morfar. Ett ganska dåligt julspel. Morfar är senil och går omkring med en hund som är levande död. En zombiehund! Familjen har diskuterat hur man på bästa sätt talar om för en ganska så instabil person att dess käraste familjemedlem borde avlivas. Vi kom fram till att det är bäst att låta det hela ha sin naturliga gång. Låta jycken kola på egen hand. Hur etiskt rätt det här egentligen är kan ju diskuteras men att faktiskt ta upp det vore som att gå upp för albybacken. Bara jobbigt för dig själv och efteråt skulle ingen annan bry sig. Speciellt inte albybacken som efter att ha varit jävligt motstridig inte skulle komma ihåg någonting. Ja herre. Ikväll är han tydligen sur för att han inte förstår varför han inte får röka under köksfläkten.
Här nere har vi uppesittarkväll. Vi målar får på plåtburkar.
Det är inbördeskrig i Stockholm. Orsakad av hets bland folkgrupp. Strax ska även jag in och kriga. Den sista striden. Slaget vid Helms klyfta also known as Åhlens City.
