Det här med värdet av ett liv. Tidigare idag var jag inne på den här sidan och läste om kaninerna i Stockholm som skjuts ihjäl. Bryr mig egentligen inte jättemycket men så såg jag ett inslag på nyheterna (riks!) om en viltfödd kattunge som räddats ur ett hus av en massa brandmän. I slutet av inslaget konstaterades att det var "den dyraste kattungen någonsin" eftersom pådraget som pågått i dagar kostat staten multum. Detta sades på ett glimten-i-ögat-sätt, som om de ville att svenska folket skulle sitta i sina stugor och le över det faktum att skattepengarna kommit så väl till användning. Är det bara jag som tycker att kaniner och katter hör till samma kategori av djur: Husdjur av mellanstorlek. Hur kan vi se så olika på deras värde? Nu är saken den att jag förstår varför man måste ta död på kaninerna och om det mest effektiva är att skjuta av dem; må så vara. Jag menar bara att man kanske borde sett på kattincidenten på samma sätt.

Är det någon mer än jag som ser det negativa i att vara omgiven av likasinnade? För att ta några exempel: I min tidigare umgängeskrets var det ingen som var särskilt intresserad av att skriva. Ingen var direkt tekniskt lagd och ingen "hängde med" musikaliskt. Nu är/gör alla runt mig det och alla är/gör det bättre än mig. Jag vet att det är så och egentligen är jag lugn med det men kan ändå inte låta bli att störa mig på det eftersom jag trots allt gillar att va bäst.
Så antingen hittar jag något nytt att bli bäst på eller så hittar jag en ny umgängeskrets. Det gör mig lite ledsen att det senare känns mer uppnåeligt.

Den här ramen heter Hemlig trädgård. Jag gissar att det är pga det lilla staketet. Men vilken är hemligheten?!!

Diskuterade raggning med en vän. Hon menade att hon uteslutande hamnade i någon av följande scenarion: 1. Den hon ville ha ville inte ha henne 2. Den som ville ha henne ville hon inte ha. Jag kan känna igen mig i hennes påstående och det är ju löjligt att det ska vara så här. Jag väljer därför att kalla det hela för evolutionens miss. Den här missen har genom årtusenden bidragit till otaliga triangeldraman och antagligen hämmat befolkningsökningen. Det senare kan ju anses bra men jag vill fortfarande understrycka att det här rör sig om en miss. Det skulle inte vara såhär.

Vårat sk hem som ser dagtid ut som en knarkarkvart. Mixade textilier tillsammans med mixade möbler. Nu tänker du "charmigt"... eeh. nej. Eftersom mixen till största del är utvalda ikea-objekt årgång 99-09. Kvällstid kan man förvilla den simpla åskådaren med stearinljus men så fort solens strålar når Kalmars kullerstensgator kommer sanningen fram. Nå väl. Nyss skulle jag vara duktig och hänga upp en hylla. Jag hängde till och med upp hyllan. Där fick den hänga. I nästan 2 hela minuter. Sen ramlade den ner och med det mitt hopp om lägenheten.

Nu har jag blivit hotad till att köpa en tvättställning. Under hoten yttrades meningar så som "att torktumla drar ju el som fan". Med eftertryck på fan. Det var nämligen så att när kollektivet mottog sin första elräkning fick vissa en mindre chock. Man gick och ojade sig i dagar. Jag själv ansåg inte att summan var särskilt chockerande och tänkte istället "men tänk så mycket vi fått för pengarna". Det är nämligen så jag ser på mitt torktumlande. Det är en vardagslyx jag är beredd att lägga lite extra pengar på. Jag är och kommer alltid att vara en lyxlirare innerst inne. Jag gillar att ha hemmaspa med spännande produkter, att äta ostbricka på en söndagskväll och att torktumla mina kläder. Alla kläder. Förstörs dem köper jag nya. Med nöje. Sen kan man ju få diskutera miljöaspekten av mitt handlande om man vill. Det enda jag i dagsläget gör för miljön är att i så stor utsträckning som möjligt undvika att ta plastkassar i affärerna. Ofta möts jag i kassan av kommentaren "va bra, att du tänker på miljön" vilket jag tycker är kul då jag tror att jag där igenom spridit mitt vi-ska-värna-om-miljön-budskap vidare. I övrigt är egentligen allt jag gör i vardagen mot miljönm om man nu kan säga så. Jag är såklart medveten om att mina långa skollheta duschar och mitt eviga torktumlande skulle få varenda wwf-ambasadör att börja gråta. Men jag tänker att jag får vänta med mitt miljömedvetna liv tills den dag jag blir rik och kan unna mig vardagslyx på annat vis.

Varför läste jag inte den här kommentaren innan igår kväll?

Man (jo jag känner faktiskt att jag kan generalisera här) är så jävla dålig på att spela när man har druckit. Nån säger "men spela nått då", så sitter man där. Missar tangenter och glömmer melodin. Man gör bort sig.