Jag åkte till Polen i helgen. Jag undrar lite hur det går för deras feminister. Inte så bra kan tyckas. För det första tog det några timmar innan jag insåg att det över huvud taget fanns kvinnor i Polen. Vart gömde de sig? Tanken som slår en är ju att de är hemma och städar medan deras män är ute, men kanske satt de i källarlokaler täckta av affisher med politiska slagord, där cigarröken blandades med den dunkla lukten av vodka och smed planer på hur de skulle ta över styret i landet. Helt plötsigt slår de till. Kanske parallellt med något fotbollsevenemang. Ingen hade anat någonting.
För de andra hade den vanliga nattklubben lättklädda tjejer på gungor i taket. Men det är klart. Hade kvinnorna börjat tjafsa om det hade väl männen börjat tjafsa om hur dåligt det är att det bara är dom som måste betala inträde. En förmån som feministerna inte vill bli av med.

Det här är inget man så ofta diskuterar men jag vet ingen som duschar så varmt som jag gör. Ibland ångar det från min hud i flera minuter efter duschen. Det är kul tycker jag. Som att jag har kokat mig själv. Jag undrar vilka temperaturer jag är uppe på egentligen.

Nästan ingen av alla dessa killar som håller på nått random europeiskt fotbollslag har någon vettig anledning till varför de håller på just detta lag. Har gått och stört mig en tid nu. Om så än i det tysta. Men idag fastade jag i djupa livsåskådningar och kom över detta. Jag tänkte att om man blir kär i en person är ju den kärleken inte mindre äkta bara för att man inte kan tala om varför man är kär.

Må nu detta var det första och sista blogginlägget i ämnet (både när det gäller fotboll och kärlek).