Jag anser det beklagligt att bloggen totalt försummats bara för att det är sommar. Jag saknar det, men det är som om jag gått tillbaka till mitt gamla liv. Livet innan Kalmar då jag jobbade framför datorn 8 timmar per dag så när jag kom hem var mer dataskärmsstirrande det sista jag ville ägna mig åt. Att skriva är bland det roligaste jag vet men 9-5 jobbandet suger den kreativa musten ur mig. Jag blir likgiltig. Nu är jag åter igen en av de 5000 individer som varje dag, likt ett lämmeltåg, vandrar från karlaplans tunnelbana till företagshotellet garnisonen. Utan ambition eller ork att ta sig an "projekt" av det mer konstnärliga slaget. När arbetsdagen är slut finns det två lägen. Antingen det av de sociala slaget där umgänget går ut på att utbyta information bestående av uteslutande världsliga saker. Eller det läget där hjärnan helt stängs av vilket oftast tar sig uttryck i form av att kvällen spenderas framför någon av kanal 6 sitcom-maraton. Men misströsta inte. "Det" kommer tillbaka. Bloggen kommer tillbaka.